När svårigheter visar vägen

<

div>2016 var otroligt tufft för mig likt många andra, samtidigt fick jag glimtar om framtiden kan te sig.  Jag upplevde kärlek på ett helt nytt och fantastiskt vis.  Då det var allt en drömt om och lite till.  Sedermera engagerade jag mig i rejv scenen och kände mig som fisken i vattnet när jag dansade med kameran i hand.  Slutgiltigen skapade vi magi på Emmaboda festivalen, sedan kom prövningarna.

En nästintill obeskrivlig period i livet.  Stress, fattigdom och inre problem bubblade upp utan dess like.  När jag var ute och reste så observerade jag mitt egna och andras beteende i grupp,  vilket gjorde så jag växte enormt. Samtidigt var den en prövning likt inget annat.  Vanligtvis är jag i behov av mycket egentid,  när jag är runt många människor byts detta behov ut mot närhet. Det blir helt enkelt lättare och min hyper-observerande förmåga dämpas till en hanterbar nivå då det var extremt mycket trådar att identifiera och strukturera upp.  Samtidigt som jag brottades med mängder av inre problem.

Jag kände att jag behövde ta mig där ifrån då jag kände mig dysfunktionell på ett sätt jag aldrig tidigare kommit i närheten av. Så mitt i förvirringen bokade jag en biljett till Thailand eftersom jag behövde resa ensam.  Planet åkte från Arlanda vilket innebar att jag behövde komma hem igen.  Vilket naturligtvis var planen.  Väl hemma återvände styrkan,  kärleken och jag kände mig helt fantastisk bland alla underbara människor.  Hjärnan var dock fortfarande en enda smet av ihop trasslade trådar.  Det skulle bli skönt att få åka iväg till Asien alldeles ensam.

De första dagarna i Thailand kände jag mig i balans, trots att resa  längre sträckor under kort tid gör mig hypomanisk.   Det kändes fantastiskt,  sedan räknade jag ut min budget tillsammans med en vän och min värld rasade fullständigt. Jag hade väldigt knappa marginaler och hade dessutom slösat i Bangkok genom att exempelvis köpa ett Bluetooth tangentbord som ännu inte använts.  För att klara mig ekonomiskt skulle behöva jobba,  samtidigt hade jag ingen energi och löjligt mycket att processera i huvudet. Spanien hade dessutom gjort mig riktigt smal.   Efter någon vecka av brutal ångest och självmordstankar, så bestämde jag mig för att låna pengar. En definerande händelse i mitt liv sedan dess har insikten om att genomföra saker med andra samt be om hjälp varit allt mer frekvent.

Min ångest,  paranoia,  stress och brister har bubblat upp till kanten mer under denna resa.  Jag accepterar dem och trandencerar.  Jag hittar svaren genom böcker,  chill och samtal.  Det har varit en fruktansvärd resa,  med gyllene stunder av hur livet kan vara.  Och nu sista veckan känner jag hur allt faller på plats.

Allt sker verkligen av en anledning.

Nu är jag redo att göra livet enklare istället för svårare


Stöd gärna bloggen via Patreon och följ mig på Facebook och Instagram




728 X 90

 

Du kanske också gillar

No Comments

Lämna en kommentar