Att spräcka den socialabubblan

Ibland står jag inte ut med människor,  samhället, klasskamrater u name it. Det är knappt så man orkar med en själv så hur ska man då orka med andra utan att gå i tusen bitar? Ibland får ensamheten mig att gro,  genom att få perspektiv på saker som annars är svårt i en så tjattrande värld. Men ibland leder man sig själv in i en mörk grotta.
Bungalown blir plötsligt mörk och regnet otäckt.  Tanken på mänsklig interaktion blir både skrämmande och befriande. Det var länge sen jag känt mig så här dysfunktionell på samtliga plan,  jag försöker fråga mig själv vad jag vill. Svaren blir orimliga: Jag vill vara i ett tryggt hem, ha pengar i plånboken,  en trygg grund att stå på.
När man kapslar in sig i bubblan intalar jag mig ofta att allt är okej, att jag förtjänar det här osv.  Men det kommer alltid en dag då verkligheten slår en i magen.  När man inser att det snart är deadline på en skoluppgift,  ett oväntat samtal som medför social-obligation m.m. Det är då det verkligen gäller. Gräva ner sig djupare, stå still och andas i väntan på bättre tider eller  möta verkligheten.
Ju mer en tycks fly, ju närmare kommer flykten. Hur jobbigt och långdraget det än må vara så är jag besluten över att odla fram de förutsättningar som krävs för att leva mitt liv. En trygg bostad,  jobb jag trivs med och sociala sammanhang där jag trivs i. Alla har vi våra bubblor. Se till att skapa en du trivs i, som för dig framåt, utmanar dig men är samtidigt trygg nog att krypa ihop i och andas.

Stöd gärna bloggen via Patreon och följ mig på Facebook och Instagram




728 X 90

 

Du kanske också gillar

No Comments

Lämna en kommentar